Förlåt. Så klart. Jag drömde också om dig i natt. Men jag drömde också om honom. Han jag ångrar jag lärde känna. Ångrar att han hände mig. Kan inte ens uppskatta den erfarenheten han blev. Konsekvent något jag vill ha ogjort. Skulle vilja att jag på egen hand lärt mig detta, att jag kommit hit utan det. Men imorgon får jag tillbaka mitt liv. Imorgon har jag tid och ett stilla lugn att njuta av den jag blivit och inte längre är. Tid att inte stanna kvar. Tid att vara ärlig. Tid att skapa mina egna förutsättningar.
torsdag 5 november 2009
lördag 24 oktober 2009
Det finns inte längre någon predikatsfyllnad.
Igår grät jag från första stund till näst sista. En del tårar för att det blev för mycket, andra för att du är viktigare än stoltheten, en hel del för att byråkratin motarbetar våra drömmar men kanske mest för att du öppnade dig.
Med svullna ögon satte jag på mig min finaste klänning och gick ut i natten för att fnittra med henne, bryta en princip och kyssa honom.
Väl hemma igen med en ny dag framför mig tror jag att allt detta är ett led i ett annat. Framtiden blir en utmaning som så många gånger förr.
måndag 19 oktober 2009
måndag 28 september 2009
Måndag
Träffade ett annat universum i helgen. Det var längesen jag levde i stunden.
Nu är det tyvärr måndag igen och jag inser att livet inte är en film. Att du inte kommer bli sångaren i mitt ugandiska åttamannaband eller att jag kommer bli din Michael Blomkvist och du min Erika Berger. Det inser man med bitterhet på måndagar.
Det är även på måndagar jag blir rädd att min bubbla i Malmö skall spricka och vi blir tvungna att växa upp. Kanske får du då insikten om att allt detta var en dröm. I värsta fall vaknar vi och du åker tillbaka till Göteborg och vi får inte leva tillsammans resten av livet.
Men jag inser även att denna och alla annan bitterhet inte alls klär mig.
Att livet kanske inte behöver handla om sen utan nu.
måndag 7 september 2009
onsdag 26 augusti 2009
Det naturvetenskapliga programmet
Ett år senare och jag sitter fortfarande och väntar på vaken i P3. Magen tål inte, som då, whiskey. Tre år senare och detta förföljer mig. Historien är densamma, fast spegelvänd och jag tror nu att jag vet vad frihet är. Vad frihet är för mig. Att du skall vara lycklig är viktigt, om inte allt. Men jag är nog oförmögen att i just denna sagan göra just dig lycklig. Det är inte min roll att spela. Två år senare och det vita paradiset är vitare nu. Mina vrister är starkare men myggbetten lika stora. Precis som då känns rötmånaden längre än vanligt. Nu är allt som det ska, alla bor där de borde. En syster i Kirseberg, två flickor runt knuten, två andra i landet, ni ska bli tre, hennes finaste är hemkommen från kriget och ni har funnit varandra. Ändå känner jag ingen stress inför morgondagens tenta. Var fan är den där jävla ångesten?
måndag 24 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
